Sammanlagt dog närmare 70 miljoner människor under det första och andra världskriget, efter andra världskrigets slut var det många som var trötta och ville arbeta för att det aldrig skulle bli krig igen. Ett resultat av det arbetet var att Förenta Nationerna bildades och ett annat resultat var det vi idag kallar Europeiska unionen.

År 1952 började samarbete om kol och stål mellan sex länder i västra Europa(Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland). De bildade Europeiska kol och stålgemenskapen(EKSG). All produktion av kol och stål i medlemsländerna kontrollerades av en gemensam myndighet.

År 1957 skrev medlemsländerna under Romfördraget, år 1958 utökade länderna samarbetet till fler områden och bildade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

År 1958 bildades Atomenergigemenskapen(Euratom), där medlemsländerna samarbete om en gemensam kontroll på kärnenergiområdet.

År 1968 skapades tullunionen, men den fungerade inte fullt ut direkt.

År 1973 blev Storbritannien, Danmark och Irland medlemmar. 

År 1981 blev Grekland medlemmar, år 1986 blev Spanien och Portugal medlemmar. 

Fram till 1986 hade medlemsländerna i europeiska gemenskaperna(EG) vuxit till 12.

År 1993 medlemsländerna bestämde sig för att utökade samarbetet ytterligare och bytt man namnet till Europeiska unionen (EU).

Idag har EU 28 medlemsländer.[1]

En viktig och grundläggande uppgift för EU är ´en inre marknad´. Varor, tjänster, arbete och kapital kunna röra sig fritt inom EU. Man har gjort många förändringar, till exempel: det är möjligt för en svensk att flytta till Spanien och arbeta. Tullar som man fick betala för varor som importerades från ett annat EU land har tagits bort. En gemensam valuta ´euro´ har införts. Dock är inte alla länder med i valutasamarbete.[2]